Planeringstal.
Det pågår en debatt om vilket planeringsmål Umeå skall ha år 2050, skall det vara 150.000 eller 200.000 invånare eller skall det kanske vara ännu högre.
En del inlägg den senaste tiden liknar en slags auktion eller budgivning, där politiker försöker vinna poäng genom att verka mest framåtsträvande genom att ha de högsta ambitionerna.
Jag är inte längre aktiv politiker men är fortfarande intresserad och läser en del av det som skrivs i tidningarna. Men när jag följer debatten om Umeås planeringsmål känner jag mig som gossen i sagan om Kejsarens nya kläder när jag vill utbrista: ”Men de har ju ingenting på sig ”
Det är ju naturligtvis viktigt att kommunen har ett planeringsmål som man kan använda sig av när man planerar och dimensionera bostadsbyggande och annan infrastruktur. Men målet bör rimligen utgå ifrån vilket befolkningstal som man tror kommunen kommer att få med hänsyn till födelsetal, beräknad inflyttning, arbetsmarknad där hänsyn tagits till social och miljömässig hållbarhet, regional balans och social utveckling mm. Nu verkar debatten om planeringstalet för Umeå 2050 i stället tendera att bli någon slags form av en budgivning där några politiker försöker vinna poäng på att lägga högsta budet.
Det är viktigt att inse vilken dyr planeringsmiss det kan bli om man sätter talet för högt. Alla vet att en överdimensionering är en mycket dålig affär, vilket kan resultera i att man har gjort investeringar som inte kan utnyttjas. Det leder till att man binder resurser i fel saker och missar möjligheterna att satsa på viktigare områden. Att skjuta från höften är inte lämpligt, även om det ser tufft och häftigt ut.
Jag har svårt att förstå att socialdemokraterna och Moderaterna kunde motsätta sig Sven-Olov Edvinsson (Centerns) yrkande om en analys av förutsättningarna, ett yrkande som stöddes av Fp, KD, Mp och V.
Det är positivt om kommunen är attraktiv, har en bra service, bra infrastruktur och kan locka till sig folk samt företag för att ge arbete åt alla. Det är också bra om våra ungdomar kan bo kvar i kommunen. Jag tror dock inte att man skall bli så förblindad av befolkningstillväxtantalet. Störst är inte alltid bäst. Jag tror också att man skall kunna se längre än till kommungränsen. Att växa på kranskommunernas bekostnad ger ingen positiv effekt för vår region. Det är viktigt för Umeå kommun att kranskommunerna har en positiv utveckling och att hela regionen utvecklas på ett positivt sätt. Ett bra samarbete med våra grannar är bra för Umeå kommunen och bra för hela regionen.
Tavelsjö den 10 sep -08
Nils-Åke Sandström