Gubben Gren var en tragisk figur i boken Kalle Blomqvist lever farligt. Han var procentare, lånade ut pengar till desperata människor, som pressades betala ockerräntor och därför hamnade i ännu desperatare situationer. Han var en mycket obehaglig person och blev därför också avskydd, föraktad och socialt utstött av sin omgivning. Boken var skriven av Astrid Lindgren och den framfördes som radioteater i Lennart Hylands lördagsprogram Speldosan på femtiotalet.
Jag såg nyligen ett mycket intressant program på SVT1 där några av dagens ockrare presenterades och avslöjades mycket tydligt. Jag vet inte vilka räntesatser som Gubben Gren och hans gelikar tillämpade, men troligen kom de aldrig upp till de nivåer som dagens ockrare tillämpar. I några exempel som redovisades i TV-programmet låg effektiva årsräntan över 300 procent. SMS-lånebolagen samarbetar med och finansieras i en del fall av inkassobolag som tjänar mycket grova pengar genom att de tar skyhöga avgifter på att kräva in pengarna som deras moderbolag lånat ut.
Dagens ockrare behöver inte göra upp sina skumraskaffärer i mörka kyffen, de har snygga kontor och erbjuder lånen via mobiltelefoner och SMS-lån. Därigenom kan de locka många flera eftersom låntagarna inte behöver uppsöka mörka gränder för att träffa ”gubben Gren” det går också mycket snabbt och kan göras medan de står i krogkön som det sägs i reklamen. SMS-lånen med sina ockerräntor är också särskilt tragiska eftersom det är så många unga människor som drabbas.
Men även om dagens ockrare har fina kontor och inte behöver leva och se ut som gubben Gren är det ju ingen principiell skillnad. Att deras representanter är medvetna om det och att det är känsligt märktes mycket tydligt på deras reaktioner när programledaren frågade on det inte var ocker de bedrev. Exempelvis reagerade Björn Johansson Mobillån AB, mycket tydligt. Han övergick till någon slags härskarteknik när han svarade: Men snälla rara söta, vad får Du allt ifrån. Du verkar inte insatt, du måste läsa på.
SMS-lånebolagens verksamhet är så skamlig och skadlig, att de som arbetar med dem förtjänar att bli minst lika socialt utstötta som Gubben Gren var. Några fall av ocker har också prövats av domstol men i ett fall som redovisades i programmet tog åklagaren inte upp det när konkurrensverket anmält det, Vice chefsåklagare Per Lindqvist kunde inte förklara varför han inte tagit upp det. Han kom inte ihåg det. När programledaren bad honom titta igenom fallet för att kunna förklara orsaken svarade han att han inte var motiverad att göra det. Man kan ju undra om han har tillräcklig motivation för att klara av sin tjänst och sitt uppdrag att vara åklagare.
Sveriges radio och TV rapporterar ofta om hur antalet skuldsatta ökar, särskilt ungdomar, som lockas in i skuldfällan av SMS –lån. Detta är mycket tragiskt eftersom deras framtid skadas. Jag tycker att det är obegripligt och skrämmande att ocker tydligen blivit mer eller mindre tillåtet. De som försörjer sig med denna vidriga hantering, såväl ägarna som de som administrerar verksamheten borde bli lika socialt utstötta som gubben Gren.

Tavelsjö den 25 augusti 2008
Nils-Åke Sandström