Det politiska landskapet har förändrats på ett skrämmande sätt sedan valet för två år sedan och det blir allt mera tydligt att flera partier har en mycket otydlig färdriktning.
De är beredda att svika sina ideal eftersom de tror sig kunna locka flera väljare genom att efterapa SD.s invandrarfientliga politik. Men jag tror att de gör en missbedömning. Även om rasister och främlingsfientliga skriker högt tror jag att de flesta svenskar vill och är beredd att hjälpa flyktingarna som drabbats så hårt. Därför var det
bra när vi nyligen i VK kunde läsa om den protestaktion som ett tjugotal lärare vid språkintroduktionen på
Midgårdsskolan gjort med bland annat ett öppet brev till makthavarna där de kritiserar att barn som lämnat allt och flytt från Afghanistan, nu skall skickas tillbaka, till ett land som UD varnar folk att resa till. Det är viktigt att vi alla som har medkänsla för flyktingarnas svåra situation börjar säga ifrån.
Partiernas vilsenhet gör det svårt att skapa allianser och när jag hör eller läser alla spekulationer om vilka partier, som kommer att bilda regering efter valet om två år, kommer jag att tänka på Gunnar Hedlund i Rådom. Han fick ofta frågan om vilket parti Bondeförbundet skulle stödja efter höstens val. Hans svar blev en klassiker:”Man skall inte sälja skinnet förrän björnen är skjuten”. Han var Bondeförbundets partiledare på femtio-sextiotalet, klok och underfundig med snabba, ofta mycket avväpnande svar. Han var Juris doktor, men också utrustad med sunt bondförnuft. Centerpartiet, som på den tiden hette Bondeförbundet, var ett relativt litet parti, men lyckades ändå otroligt bra, att få ett stort inflytande i svensk politik, framför allt när det gällde frågor om att hela Sverige skall leva, jordbrukspolitik och landsbygdsutveckling. Att han lyckades så bra, berodde säkert på hans förmåga att fördomsfritt samarbeta med olika
partier, utan att för den skull behöva ge avkall på sin övertygelse och partiets ideologi.
Just nu pågår en märklig köpslagan i partipolitiken och det är många ”björnskinn” som diskuteras, allt medan partiernas egna programförklaringar blir allt luddigare. Men det är viktigt för demokratin att väljarna får veta vilken politik som partierna för och vill föra. För mig och många andra är frågan om invandring och integration den fråga som just nu tydligast speglar vilken människosyn som partierna företräder. Men det senaste årets turbulens hos vissa partier gör säkert många väljare förvirrade. När partierna inte har en tydlig ideologi, utan är beredd att byta värdegrund eftersom de hört många klaga på att flyktingar tar för stort utrymme och att det blir dyrt att hjälpa dem. När oron för att de kanske kommer att konkurrera om våra jobb, leder till att man utan medkänsla nu vill skicka tillbaka dem som tvingats lämna sitt land och allt de ägde och som inte har något att återvända till. Eller när man byter både politik och partiledare för att uppnå röstmaximering. Då är det säkert många av medlemmarna som blir mycket besvikna.
Men jag hoppas att det ändå är många som fortfarande vill lyssna till sina hjärtan och jag är mycket glad över att Centerpartiets Annie Lööf, så tydligt sagt, att Centerpartiet inte är beredd att ingå i en regering, som för en främlingsfientlig politik. Med en ambitiös och positiv integration, kommer de nyanlända att tillföra mycket positivt för vårt land, såväl arbetskraft som vi behöver, nya kulturupplevelser samt att vi får nya vänner. Men nu är det två år kvar av mandatperioden och alldeles för tidigt för partiledarna att avgöra vilka de skall samarbeta med efter valet 2018. Att nu föra en imaginär diskussionen om vilka partier som kan ingå i allianser utifall det eller det inträffar känns meningslös. Det politiska landskapet har visat sig snabbt kunna förändras och då är det viktigt att partierna inte låst upp sig, Men partierna måste ha en tydlig ideologisk kompass, som de står för även om opportunisterna gnäller. I annat fall blir många besvikna och det leder till politikerförakt.
Nils-Åke Sandström ( C ) Tavelsjö